Sida 69
FJÄRDE AKTEN. 69
sätta teorierna i handling. Du har af sanningssökandet
bara tagit det positiva elementet och du har aldrig
velat inse att dess innersta väsende är och blir tviflet.
Salvator.
Och är då inte lyckan det yttersta målet för allt
i lifvet, också för sanningssökandet? A, Vera, när
skola vi ha rätt att vara lyckliga, vi två?
Vera. Aldrig, min vän.
Salvator.
Du älskar mig och du har aldrig känt en stunds verklig, hel lycka i mina armar? Vera.
Jo, jo — men midt upp i den högsta lycka kommer det öfver mig detta begär att sönderplocka bit för bit vår känslas blomma. Jag försöker liksom att se dig in i själens innersta skrymslen för att upptäcka om du nu också verkligen är helt, med hvarje tanke min. Och jag känner mig själf på pulsen och räknar hjärtslagen för att se om min hängifvenhet är så absolut, som jag ville att den skulle vara. Och då finner jag vanligtvis med förskräckelse, att hvarken du älskar mig eller jag dig.
Salvator.
Finns det då en annan, som du kunde älska mer
än mig?
Vera.
En annan — nej — för mig finns ingen annan. Men det synes mig att jag liksom inte kan hänge mig
Källa: Internet Archive ·
