Sida 72
;2 SANNINGENS VAdAK.
kvinnors hängifvenhet, deras, som ge sig så lätt och som i hvarje liten öm rörelse genast tro sig igenkänna den sanna, den stora, den hela kärleken. Hvad är deras kärlek mot min, som oupphörligt har att kämpa mot alla slags tvifvel och som dock ständigt på nytt segrar öfver dem alla. Ty hur har jag inte, trots allt, hängt fast vid dig från det första ögonblick jag såg dig i lustgården.
Andra scenen.
DE FÖRRA. SPERANZA och FORTUNIO träda in tillsammans, furstligt klädda.
Vera (springer upp).
Speranza !
Salvator. Prins Fortunio!
Vera. Speranza! Du kommer till oss!
Speranza (omfamnar henne). Ja, hvarför skulle jag inte! Jag har hört om den vackra upptäckt ni gjort, och jag kan inte säga hur vi, prins Fortunio och jag, gladt oss däråt.
Vera. Och du hyser intet agg till mig?
Speranza. För att du tog Salvator från mig? Nej, hur skulle jag inte vara dig tacksam därför i stället. Jag
Källa: Internet Archive ·
