Sida 86
86 B \\mm;i:.\s VÄGAR.
Vera. Se ditåt — ser du inte en mänsklig form längst ut på klippan. Om det skulle vara han! (Griper Salvator om linnen.) Stanna, mitt hjärta bultar så att det vill sprängas. Jag kan inte andas.
Salvator. Mod nu! Vi äro vid målet. Nu ändtligen skola alla tvifvel skingras.
Vera. Men om han nu vore lögnens i stället för sanningens fader?
Salvator. Alltid denna tvekan i det afgörande ögonblicket! Må han vara sanningen eller lögnen, lika mycket, blott vi få visshet, Visshet är bättre till och med än sanning. Och värre än lögnen är ovissheten.
Vera. Han rör sig — han har sett oss. (Hoppar med ett språng ner för klippan och kastar sig för den gamle mannens fötter) Fader!
Den gamle (studsar). Hvad nu då! Hvad är du för en! Hvem är den vansinniga som frivilligt kastar sig i armarna på mig?
Vera. Å, visa mig inte bort, säg mig, att jag är din dotter. Man har kastat mig det i ansiktet som ett smädeord, allt sedan jag trädde in i lifvet. Jag för-
Källa: Internet Archive ·
