Sida 91
FEMTE AKTEN. 91
var det intet hinder — men jag tror mig kunna roa er bättre. Ska vi ställa till en munter bröllopsdans, livad? Ska jag kalla hit hela mitt hof? Ska jag väcka skogstroll och huldror och jättar och dvärgar, som ligger och sofver här i klipporna rundt omkring? Vera.
Du skämtar. Det finns inga skogstroll och huldror. Den gamle.
Håhå! Nej, du har för mycket af den moderna sortens tviflare i dig, du. Var god och lägg märke till, att jag väl har sympati med t viflet, det äkta, rätta tviflet, men att jag alldeles inte tål att man tviflar på mig själf eller på mina ord.
{Blåser i en skarpt ljudande hvisselpipa, klappar i händerna och ropar:)
Holla, mitt muntra hof! Nu har ni sofvit så länge, att det kan göra er godt sträcka litet på benen.
Andra scenen.
DE FÖRRA. DEN GAMLES HOF.
(/ ett ögonblick få alla klipporna lif, skogsrån, huldrot, troll med två hujvuden, trollungar med svintryuen, jättar, dvärgar, djäflar, fallna änglar, komma farande på skidor utför hällarna och ned på sjön. Huldror och troll utföra en dans på skridskor.)
Vera (lågt till Saluator).
Öfverallt lögn och gyckelspel. Han är inte den jag trodde, låt oss gå härifrån.
Källa: Internet Archive ·
