Sida 90
SANNINGENS VÄtiAK. Di:\ GAMLE.
Mor, hör! Nå det gör detsamma — ju mindre vi tala om det, ju bättre, — ty där är, uppriktigt sagdt, inte vidare trefligt — i synnerhet för en vacker ung brud. Apropos är ert bröllop firadt ännu?
Salvator. Nej — vi fråga inte efter tomma former.
Den gamle. Det gör ni rätt i, mina unga vänner.
Vera. Hvarför säger du inte: mina barn?
Den oamle. Jag vet inte — jag liksom generar mig — man kan aldrig vara säker att det tages väl. Men efter som du vill — din gamle far skulle gärna vilja roa er med någon liten festlighet för att fira ert bröllop — ja inte just med präst och mässa förstås. Vera. Är det sant att du fruktar klockringningen från kyrkan?
Den gamle. Barnsligheter! Hur ofta har jag inte själf varit med i kyrkan och suttit vid den kyrkobesökandes sida, utan att så mycket som gäspa en gång under hela predikan! Hur ofta har jag inte stått innanför själfva altarringen med — det finns många präster som lefva på bästa fot med mig, må ni tro, fast de inte erkänna det öppet, förstås. Nej, för den skull
Källa: Internet Archive ·
