Sida 2
Under sin uppväxt fick Fredrika stundom göra besök hos sin moder, som då bodde pä landet, hvilket var henne en glädje , synnerligen då besöket fick vara något längre, och i minnet kallade hon detta de lyckligaste tider hon från sin barndom kunde minnas. Orsaken härtill var, förutom kärleken till modren, dels hennes starka tycke för landsbygden och den fria naturen, dels hennes fostermoders temligen obildade, stundom äfven brutala sätt, visserligen icke så mycket mot henne sjelf, men som ändock ej undgick att verka frånstötande på hennes finkänsliga sinne, så att med aktningen äfven kärleken i väsendtlig mån förminskades; äfven fosterfadren var långt ifrån finbildad, stundom ock hemfallen ät dryckenskap, då råheten än mera framstod.
Hennes uppfostran blef mycket försummad, dels i följd af ringa sinne derför hos de föga bildade fosterföräldrarne, dels för det ringa tillfälle till undervisnings erhållande för borgerligt folk som då för tiden gafs; men hennes ovanligt ljusa förstånd och lefvande vetgirighet ersatte mycket, och sålunda kunde hon med goda skäl vinna anseende för framstående skickligket i allehanda talanger och praktiska delar, der hon i väsendtligare mån kunde vara sin egen läromästare, genom att taga efter livad hon såg hos andra. Om denna tid yttrar hon för öfrigt sjelf bland annat; ”Tidigt hade jag begär att få klara begrepp om förefallande ämnen, men blef ofta gäckad eller snäst vid mina frågor, och vande mig då att tänka och leta efter upplysning på egen hand. Denna blygsel och fruktan för att göra frågor har emellertid varit ganska hinderlig för mitt begär att få veta.” — — ”Från barndomen hade jag en fallenhet att säga ut och anmärka livad jag ansåg orätt, serdeles hos jemnåriga. Detta gjorde stundom förargelse, men jag tyckte mig ej liafva menat sä illa som det togs; ville dock gerna vara qvick och på något sätt utmärkt, när jag icke blifvit vacker, som jag nog skulle önskat. Denna önskan härledde sig visserligen från romanläsningen, ty någon egentlig fallenhet för behagsjuka lärer jag aldrig visat; har väl gerna velat vara älskad, men icke förstått att med några yttre omsorger tillvinna mig denna lycka. En viss kanske alltför sträf uppriktighet och ett föga angenämt lynne liafva häremot varit till hinder.” — Hon
Källa: Project Runeberg ·