Read Runeberg

Fredrika Ehrenborg : lefnadsteckning

Originalsida 3
Originalsida 3
Originalsida 2
Originalsida 3
2–3

Sida 3

har sjelf åt oss efterlemnat de mest lefvande skildringar så väl ifrån denna barndomstid, som ock förnämligast om hvad som sedan utgjorde hennes högsta lifselementer; dessa skildringar skrefvos år 1850 uti bref till en ungdomsvän, och finnas fullständigt i behåll. Om den egentliga barndomstiden kunna vi för tillfället icke utförligare meddela; efter det femtonde året får hennes lif ett ökadt intresse, och härom kan icke bättre förmälas än med hennes egna ord, dem vi således vilja här anföra:

”Hösten 1809 kom; mina fosterföräldrar gjorde marknadsresor, och jag förestod hu3et. Staden var denna tid belastad med inqvarteringar, och mina fosterföräldrar hade fått sin öfvervåning fylld af officerare.------ En dag denna höst kom en stadsbetjent med tillsägelse om inqvartering för Fältsekter E. Jag sade honom att intet rum fans ledigt, och som en skrifvare förmodligen behöfde bo ensam, var ingen plats för honom. Jag nämnde huru många som enligt tjenstefolkets uppgift bebodde öfvervåningen, från hvilken jag länge varit nedflyttad, och mannen begärde detta svar skriftligt. Han fick det, men kom snart tillbaka och visade att vederbörande derunder satt följande: ”Som denna uppgift är aldeles osann, inqvarteras Fältsektern” etc. Jag bad mannen gå att med egna ögon undersöka förhållandet, och då befans att flere officerare utan in qvarteringsrätt flyttat till kamrater, hvilkas bostäder de funnit angenämare än sin egen. Nu måste dessa rymma fältet, och den ovälkomne gästen intog det rum som före krigsoroligheterna hade varit mitt. Hans ditflyttning skedde likväl ej förr än efter mina fosterföräldrars hemkomst.

”Det var aftonen före Michaelidagen. E. var nyss kommen, han hade betingat sig uppassning i huset, hvartill militärerna haft soldater, och derför skulle han lemna in sin nyckel i köket hvarje gång han gick ut. Detta kök var ganska snygt, ty ett annat fans i gamla huset, der alla större matlagningar skedde. Den kritade spisen, fotklädd med brunmåladt träd, hade en stötta af jern, och denna en krok, hvarpå den gäst som uppassades af husegarens tjenstefolk skulle hänga sin nyckel. E. kom att göra detta just som gröten var aflyftad och högtidsaftonens eldbrasa på nytt uppfriskad. Dess sken föll

Källa: Project Runeberg ·