Sida 5
”Söndagen efter denna afton var jag ute i staden hos andra flickor af min ålder. Då blef jag fram på eftermiddagen hemkallad, och vid min ankomst befanns skälet vara att E. infunnit sig på visit. Detta, att jag skulle hem för att sällskapa med honom, förtretade mig så att, om jag vågat, hade jag icke gått in, utan vändt om; dröjde äfven i det längsta. Men hans anspråkslösa väsen skingrade snart mitt dåliga lynne. ”Julen kom nära; han reste då till sitt långt aflägsna hem. Jag tror det var samma år som hans mor hade dött; hans far var död långt förut. Nyss blifven myndig, var han egare af en betydlig förmögenhet och fri herre öfver sina handlingar. Dock lärer lian mycket hafva sörjt och saknat sin förträffliga moder, men var och blef aldrig den som talade om sig och sina angelägenheter utan synnerliga skäl, och då skedde det i möjligaste korthet.
”Efter återkomsten till Carlstad började han ordentligen umgås med sitt värdfolk, och bjöd ofta fruntimren på spektaklet. Der satt han vanligen bakom mig, gjorde frågor, och lyssnade på mina omdömen som om en vis hade talat. Detta gjorde mig dristigare. En gång — det var dock ieke på spektaklet — talades om stadens vackra kyrka, och han hade, som jag vill minnas, icke varit der. Jag sade då: ”det är en ful sed, att unga herrar icke gå i kyrkan.” Han samtyckte och sade sig hädanefter vilja göra det; ”det gör så godt,” sade han, ”att ibland blifva litet moraliserad.”
”En dag hände att en ung man från landet, som börjat smickra och behaga mig, var i staden; han kom en Söndagseftermiddag på besök till mina fosterföräldrar. Värden var illamående och låg; jag sattes att spela piket med den främmande — och vann. E. kom. Den förutvarande gästen mulnade betydligt, steg upp, liqviderade spelet, anvisade platsen åt E. och gick. Jag var generad af de lemnade kontanterna, lät dem ligga, fortsatte spelet, och vann ytterligare. E. måste gå upp på sitt rum efter passande pengar. Med outsäglig vedervilja tog jag emot dessa båda liqvider, dessa penningar af två unga karlar, ehuru väl jag för öfrigt kunde behöfva dem; en blandning af blygsel, stolthet och bättre känslor rörde sig mägtigt i min själ. Från denna stund härleder sig min ovilja mot kortspel, som eljest i dem
Källa: Project Runeberg ·