Sida 5
Vindens sång och bergens stenar Lyda evigt dina bud. Du är Menskans alla öden: Du är lifvet: Du är döden: Du är allt; ty Du är Gud. ——
MORGONEN I PARIS. (Författadt i början af detta år)
Hvem som i Paris ville tala om morgon, utan att nitrmare bestämma tideu eller stället i staden, skulle ungefär göra sig lika-så begriplig, som den, hvilken ville uppge en orts geografiska längd, utan att tillika bifoga, om han drar första meridian genom Greenvich, Paris eller ön Ferro; eller som den, hvilken talade om grader af värma och köld, och ej sade, om han be* räknar dem, efter Reaumur, Delisle, Fahrenhcit „eller Leche» ▼aiier, en ännu lefvande mekanikus, som, för att också skaffa sig ett namn, ökt de redan öfveriiödiga skalornas antal med en ny. Kär d*n, c«ih Iw■ tv ni^ml
St.^facquef, ömkar sin granne god morgon, så bjuda iuvånarne i Chauuee d'Autin hvarandra god natt; och, under det man här sitter vid frukostbordet, gör man dvr redan anstalt till aftonmåltiden. Ja till och med invånaine i ett och samma hus äro hvarw andras verkliga antipoder; när solen går opp i femte och sjette våningen, så börjar hon redan g*i ned i den första. Tre eller fyra trappor göra här en skillnad af några tusen mil, och under det den unga herrn stiger ur sin vagn, för att hvila efter ett yppigt nattsvärmeri , så sliter »ig den idogc handtverkarn ur sömnens armar, för att, om möjligt, på dagen förtjena sa mycket åt sig öch sin talrika familj, som kusken hos hans grai>» ne några våningar lägre ned förledtu natt af ledsnad förtärt i vin och blåavin.
