Sida 67
DEN ANDLIGE COLUMBUS. 5 1
der det han var sysselsatt med detta arbete, är ovisst. Man tror, att han tillbragte en stor del af denna tid i London, och White- menar, att han bodde i närheten af en hr Hart, hos hvilken hans arbeten trycktes^ och i hvilkens sällskap han brukade tillbringa sina aftnar. Om något vidare umgänge med den förutnämnde bokhandlaren Lewis, vet man intet mer, än att det berättas, att dennes hustru skall ha yttrat, det »Swedenborg var en god och känslig människa, men alltför mycket fallen för öfversinnliga saker».
År 1758 kom han åter till London, där hart utgaf åtskilliga arbeten, till h vilka vi snart skola öfvergå. Det är vid denna tid, som han antecknat i sin dagbok, att den bättre delen af engelsmännen utgöra liksom kärnan af alla kristna i följd däraf, att de äga ett inre förståndsljus, som härleder sig af deras fria yttranderätt i såväl tal som skrift, hvarföre de också tänka fritt. Det finns en sådan liksiämmighet ibland dem, att de företrädesvis söka hvarandras sällskap men sällan andras. De afhjälpa vänligt hvarandras behof och älska redlighet. De hysa en varm kärlek till sitt fädernesland, om hvars anseende de äro särdeles angelägne, men politiken tager dock deras uppmärksamhet i så stort anspråk, att de försumma högre studier, hvilka leda till en öfverlägsen själsutveckling.
Sommaren 1759 lämnade Swedenborg London för att resa till Stockholm. Vid denna tid lämnade han tre anmärkningsvärda prof på verkligheten af sin siar förmåga, hvilka äro förtjänta af ett kort omnämnande. Immanuel Kant — filosofen — berättar nämligen, att Swedenborg den 19 Juli 1759 — en lördag — kommit till Göteborg från England. På aftonen samma dag var han bjuden till en hr Castel; sällskapet utgjorde omkring femton personer. Vid sextiden gick Swedenborg ut, men återvände efter några ögonblick till sällskapet. Blek och upprörd omtalade han nu, att en förskräcklig eldsvåda nyss utbrutit i Stockholm på Södermalm, med tillägget, att elden spridde sig med stor
Källa: Internet Archive ·