Sida 109
109
Uppsala domkyrka.
I sex hundra år har Uppsala domkyrka stått som ett mäktigt vårdtecken midt i den historiska utveckUng, af hvilken hon inom sig innesluter så många stora och märkvärdiga minnen. Anlagd under en tid, då medeltidskulturen i Europa stod på sin höjdpunkt, nämligen efter midten af 1200-talet, utförd i den franska medeltidsstil, som sedan fick namnet gotik, men icke i denna stils ädla material, den naturliga stenen, utan i en för våra fattigare förhållanden lämpad blandning af tegel och kalksten, behöfde hon ett och ett hälft århundrade för att blifva färdig (före midten af 1400-talet) och hade redan då varit utsatt för en förödande vådeld (1402). Före denna olyckshändelse hade hennes västfasad säkerligen inga torn, och i det inre voro endast korets pelare utförda i kalksten, medan den västra delen stöddes af tegelpelare. Efter förstöringen fick hon torn och omgjord västfasad efter nordtyskt mönster, hvarjämte de västra tegelpelarnas knippen för stadgans skull omgjordades med en mantel af fyrkantiga mursidor, som stått kvar till de allra sista åren. Huru tornen då sett ut till den öfre delen, är obekant, liksom ock, huru det sträfsystem, som stödde öfre midtskeppet, varit beskaffadt. Det hade dock haft sin nytta att veta detta, ty vid den nu utförda restaureringen var det just dessa delar, som utgjorde hufvudsaken vid kyrkans pånyttfödelse i det yttre. Under tidens lopp har detta yttre fiere gånger ändrat foriU till följd af eldsvådor, de svåraste 1572 och 1702, och efter det sistniininda olycksåret erhöll kyrkan den gestalt, som kvarstod till 188(5, då restaureringsarbetet på allvar började. Genom detta har hon nu fått nybildad västfasad, med spetsiga kopparklädda torn om 1 18,7 meters höjd, eller samma höjd som längden, nytt midttorn eller »takryttare- samt ett genomfördt
Källa: Internet Archive ·
