Sida 108
108
Yi hafva snart farit öfver Föret, den runda sjön, som måhända gifvit det kringliggande Fyrisvall dess namn. Längst till höger framstiger Danmarks kyrka, i hvilkens granntrakt år 1161 en strid stod mellan Karl Sverkersson och danske prinsen Magnus; danskarne lågo under, och för det tagna krigsbytet säges kyrkan hafva blifvit byggd, hvaraf hennes namn. Och mot horisonten afteckna sig nu Gamla Uppsala kyrka, med sitt gråa, tornlösa tak, och kungshögarne bredvid den. Centralhospitalet med sina flyglar synes på vänster hand.
Uppsala domkyrka och slott träda nu fram, men staden ligger ännu gömd i sina trädgårdar. Till höger hafva vi Kungsängens vida slätt, smyckad af sina kungsängshljor eller damspels-tulpaner, såsom de äfven kallas för sina färgskiftande rutor. Snart äro dessa sköna liljor borta; deras blad vissna, och man söker förgäfves ett spår af deras fägring, när sommaren kommit. Men alnsdjupt under den af solhettan hopskrumpna jordytan sofva deras lökar sin " sommarsömn, bidande på regntidens ankomst, då de åter med förundransvärd kraft drifva sina blad och blommor. Ytterst vid stranden går en gul rand af den frodiga kalflekan. Skimrande ligger solskenet öfver det stora landskapet, böljorna skvalpa och skumma efter propellern, och en ordentlig ebb och flod brusar kring oss i den trånga fåran. Lärkan drillar högt öfver våra hufvud, och från åsen höres då och då taltrasten från furorna.
Men där uppe på åsen bör man stå och betrakta den slätt, som här utbreder sina fruktbara tegar, mellan hvilka den smala, i solen glimmande Fyris ligger som ett vattradt band. Hvad man här ser, är en historisk bygd, det egentliga sveafolkets stamland, medelpunkten för de gamla folk-
landen.
Efter C. J. Bergman.
Källa: Internet Archive ·
