Tillbaka Read Runeberg

En bok om Sverige

Originalsida 142
Originalsida 142
Originalsida 142
Originalsida 143
142–143

Sida 142

142

Här skall du gå och få i sinnet stål och senan spänd för höga ändamål — och sedan ut, att på din trånga bana dock bära fosterländska tankars fana.

Se, nedom kyrkan brusa järnvägståg

som idoghetens bud till skilda trakter!

Se, bakom kyrkan glimmar Mälarvåg,

och fartyg lasta där de rika frakter!

Gå ut, som de, gå ut med kraft och id,

i någon dalgång något välstånd sprid,

men glöm dock ej att hämta minnets styrka

och minnets helgd från Riddarholmens kyrka!

C. D. AF WiRSÉN.

Drottningholm.

Drottningholm! — Huru många skiftande minnen och bilder väckas ej till lif af detta namn ! Där skymtar Gustaf 3 förbi oss med sitt glada hof, de präktiga ringränningarna, skådespelen och festerna; här visar sig Lovisa Ulrika, som hvilkens skapelse slottet och dess grannskap till en del kunna anses, omgifven af en förtrolig krets, inom hvilken statsbekymrens och de offentliga förödmjukelsernas börda ej mer trycker. Och längre bort varsna vi grundläggarinnan, den konstälskande och praktlystna Hedvig Eleonora, som i Drottningholm förevigat sitt minne, liksom en annan svensk drottning, Katarina Jagellonika, gifvit slottet dess nuvarande namn.

Kungsgården Torfvesund på Lofön namnes stundom i Gustaf l:s och hans söners bref Johans första gemål, Katarina Jagellonika, älskade stället mycket och vistades där

Källa: Internet Archive ·