Tillbaka Read Runeberg

En bok om Sverige

Originalsida 143
Originalsida 143
Originalsida 142
Originalsida 143
142–143

Sida 143

143

ofta, sedan hon fått det i gåiva af sin herre och man. Hon var ock, såsom vi nämnt, den, som kallade stället Drottningholm och först bebyggde det för att mottaga kungliga besök. Det stenhus, hon uppförde, stod kvar till 1661, då det afbrann. Efter hennes död återföll godset till kronan, bortgafs åter I6O0 till Kristina af Holstein och hemföll å nyo, sedan hon aflidit, till kronan samt sköttes därpå tämligen illa, tills Karl Karlsson Gyllenhjelm fick det i förläning. Han satte stället åter i godt skick och förbättrade hufvudbyggningen. Snart därpå gaf drottning Kristina hela Lofön med Drottningholm åt sin moder såsom tillökning på hennes stat. Blott två år senare lämnades slottet i förläning åt Magnus Gabriel de la Gardie, som på flere sätt tillgodosåg det. Alla dessa iståndsättningar gingo likväl förlorade, då en eldsvåda 1661 öfvergick manbyggnaden.

Kort förut hade emellertid Karl 10:s änka, drottning Hedvig Eleonora, blifvit ägarinna till Drottningholm, och hon beslöt nu uppföra ett slott på den vackra Lofön till sitt sommarresidens. Ar 1662 lade drottningen själf grundstenen till den nya byggningen. Med denna handling vidtager Drottningholms nyare historia.

Ritningen till slottet var uppgjord af Nikodemus Tessin d. ä. — då kungl. hof- och stadsarkitekt, sedan rådman i Stockholm och adlad — och den gör sin mästare stor lieder. Den lätta elegans och den delarnas ovanliga samstämmighet, som råda i hela byggnaden, väcka ännu beundran. Då den gamle Tessin 1680 tog afsked från sina befattningar, anförtroddes iuigsta inseendet öfver arbetena åt hans son, den redan framstående, tjugusexårige Nikodemus Tessin. Med 1685, då stora kupolen täcktes, kan själfva uppmurandet anses afslutadt. Flyglarna, ehuru tillhörande den ursprungliga planen, uppfördes och inreddes i verkligheten först under Lovisa Ulrikas tid.

Anordningen af det inre, för så vidt det fulländades under Hedvig Eleonora, tillhör uteslutande den yngre Tessin, med ett undantag, men detta viktigt, nämligen den präktiga hufvudtrappan, ett mästerstycke af beräkning och, trots sin

Källa: Internet Archive ·