Sida 170
170
och öfvade med fröjd min blick
på blomstrens alfabet;
hur växlande du är och rik
från näs till näs, från vik till vik!
Kring huru mången prisad sjö har jag ej skådat kvällsol strö sitt guld i skogens krans! Jag Skottlands klara Lochs""^') bar sett, och Norges sjöar mot mig lett med våg i lugn, i dans — men någon sjö så skön som du jag aldrig, aldrig sett ännu.
Hur rik du är och utan fiärd, du pärleband af sund och fjärd med Stockholm till ditt lås! Och hur än under odlarns hand du växlar tegen på din strand, din skönhet ej förgås: så skön som på din första dag du är i allvarsamt behag.
I världen vida har jag gått,
och af hvad skönt jag skåda fått
en minnets värld jag byggt;
och när det blifver tungt och grått,
när dagen syns ett mörker blott,
jag ställer dit min flykt.
Men hvad är minnets underland
emot din solbelysta strand!
När själfva liennes gråbergshäll förtonar sig i sommarns kväll i guld varmt violett, och barrskogskronan däruppå
) Högskotska benämningen pä sjö.
Källa: Internet Archive ·
