Tillbaka Read Runeberg

En bok om Sverige

Originalsida 235
Originalsida 235
Originalsida 234
Originalsida 235
234–235

Sida 235

235

på kyrkogårdsmuren å ömse sidor, så att man vandrar fram under den gamla stapeln, när man går in på kyrkogården. I den lilla trähufven öfver porten sitter en klocka, som ej är mycket större än den, som på en herrgård ringer in folket till middagen. Och dock hade den här ringt samman stora skaror.

Inne på kyrkogården, som skuggas af lummiga lundar, var en skara allmoge af alla åldrar samlad, tyst och bidande. Men äfven församlingens herrgårdsfolk hade infunnit sig. Nu började den lilla klockan i stapeln att ringa. Skarorna veko åt sidan från ingången, och in genom kyrkogårdsporten under klockstapeln tågade vid denna klockringning en sällsam och rörande procession. Främst gingo två smä gossar, bärande blomsterprydda kransar i handen och på bröstet. Därpå kom den lilla kistan, buren af fyra gossar, alla på samma sätt smyckade med blommor. Kistan var enkelt svartmålad, med en enda liten bukett af ängsblommor på locket. Så k(jmmo några led af män, de främste af dem med blombuketter i händerna, och sist några svartklädda sörjande kvinnor, två och två i ledet, liksom männen, de flesta likaledes med blombuketter och kransar. Den främsta af kvinnorna ledde vid handen en liten flicka på två eller tre år, som liade i handen en krans, nästan hälften så stor som hon själf. Den lilla grät icke, såg snarare belåten ut och tittade än omkring sig med stora ögon på folket och iin med viktig min ned på sin krans. Det var tydligen >^yngsta syster . Ögonblicket därefter stod den sällsamma processionen i en krets kring grafven. Nu sänktes kistan ned. Det är alltid ett påkostande ögonblick. Hvilka här voro far och mor, kunde granneligen skönjas. Det var nog de där två, som skälfde så, att blommorna darrade i handen.

Klockaren tog nu upp en psalm, och hela folkskaran stämde in. Det ljöd gripande. Och så torrättade kyrkoherden jordfästningen, och hans röst hördes öfver hela kyrkogården af den andäktigt lyssnande mängden. Alla hufvud voro blottade, och det rådde dödsstillhet rundt omkring. Att de allvarliga orden rörde allas hjärtan, det röjdes af

Källa: Internet Archive ·