Tillbaka Read Runeberg

En bok om Sverige

Originalsida 283
Originalsida 283
Originalsida 282
Originalsida 283
282–283

Sida 283

283

kramp och Ijär iit sig inredt sin egen grafplats. Kn oerhörd vid och djup grop mellan bergen var fylld af hvita stenar, som grinade genom skumrasket såsom jätteben ; granskogarna stodo så svarta omkring på den höga bergkransen, och längst bakom höjde sig öfver alltsammans en enslig klint, där berganden tycktes hafva sin bostad. Hela denna nejd är just ägnad att hos invånarne väcka och underhålla ett allvarsamt lynne och sätta deras sinnen i nära samband med det underbara, hvarför jag ock tviflar, om någon ort i riket är mera rik på urgamla sägner af äfventyrlig art. Fantasiens skuggspel bleknar ej så lätt i dessa ständigt skumma dalar, ocli Ydre härad är en särskild inhägnad från den öfriga världen, öfver hvars stängande berg vindarna för dagen ej hafva tillräcklig styrka att blåsa in och bortsopa allt gammalt. Folket lefver här afsöndradt, hvilket man ock kan höra på hela dess språk.

Efter A. Töknekos.

Vättern.

Vättern, om hvilken hos de olärde så många sägner gå, bereder vetenskapsmiinnen Here gåtor än någon annan svensk sjö.

Det inre Sveriges landrygg, från Nerkes stora bergsluttning till Smålands stora bergplatå, går på västra sidan om Viittern. Fti dylik ås går äfven på östra sidan. De båda åsarna skiljas från hvarandra norr om Askersund, väster om sjön Tisaren, och förenas åter söder om Vättern och Jönk(")}Hng. Vättern är icke annat än en ofantlig klyfta från norr till söder i denna landrygg, med bninta sluttningar ned till bottnen, hvarigenom dess l)assäng kommer att likna kratern af en vulkan.

Vättern har därmed erhållit ett i hög grad egendomligt

Källa: Internet Archive ·