Sida 285
285
är flet annorluiula. Den är instängd inom sina båda åsar, som icke for dess underhåll kunna samla mycket vatten, utan, i stället för att gifva den vatten, hindra vatten att komma dit. Man tager därför för gifvet, att Vättern genom Motala ström afbördar sig mera vatten, än den genom sina tillflöden mottager.
Är detta förhållandet och lägges därtill afdunstningen, måste Vättern antingen hafva källor, som uppvälla i dess djup, eller måste den hafva betydliga underjordiska tillflöden. Flere anledningar visa, att den står i samband med andra sjöar inom sitt eget bäcken, såsom med Unden, hvilken, liksom Vättern, är underkastad en hastig omskiftning från lugn till häftigt svallande och tillika har Vätterns klara vatten samt ett djup af 89 meter, något särdeles stort för en icke större sjö. Vättern är öfver allt uppfylld af starka, i fiere riktningar löpande undervattensströmmar, hvilka om vintern ofta i hast uppbryta isarna och göra vråkar.
Vattnet i Vättern är, såsom vanligt endast i bergsjöar, utomordentligt klart, så att bottnen kan ses på 17 till 20 meters djup. Det har två ovanliga rörelser, som icke bero af nära liggande orsaker. Den ena yttrar sig med strömgång och svallvåg mot storm och oväder, en företeelse, som bevisar underjordisk gemenskap med något annat vatten, från hvars grannskap stormen kommer och som redan är i rörelse. Den andra rörelsen består i Vätterns periodiska stigning och fall under hela år, en förändring, som säges vara alldeles o])oroende af torkår eller våtår. På dess yta visa sig ofta hägringar och dunstbilder, af hvilka fi)lkf[intasien skapat sagor om underjordiska väsenden, som stiga upp ]ni vattenytan. Efter c. A. Aoardh.
Fast ej som Miilarn skiftande i ?kär,
likt kronor striidda, skön dock Vättern är
med höga strändei-s krans nch källkkirt vatten.
Källa: Internet Archive ·
