Sida 286
286
En källa blott, den största på vår jord, är hela sjön, i ständig svallning spord. Se, genom dess kristall, i djupa natten af Näckens boning stiger ögat ner och på dess botten pärlor glänsa ser. Men nyckfull är han; bäst han stilla tiger och ler mot himlen, speglande dess bild, han som en afgrundsande ryter vild, mot klippan slår och öfver stranden stiger och hotar skyn med sina böljors strid.
Också om vintern
. . . midt i skarpa kölden, då han till hvila går och lägger ned sitt blåa hufvud under hvita skölden, han plötsligt springer upp och frustar vred och kastar af sig den i tusen stycken.
F. M. Franzén.
Göta kanal.
Huru märkvärdig Göta kanal än är, då man ser till de svårigheter, som naturen lagt i dess vilg, är den det icke mindre genom de hinder, som okunnigheten, fördomarna och parti nitet lade i vägen för dess fullbordan.
Tre biskopar i Linköping hafva på olika tider varit de, som satt i gång tanken på en segelleds öppnande mellan Yästerhafvet och Östersjön och därpå fäst regeringens och ständernas uppmärksamhet; biskop Brask vid Södertälje riksdag 151G, llhyzelius vid 1741 års riksdag och Rosenstein vid den af 1809. Detta är en tillfällighet, som kan förklaras däraf, att denna segelled skulle gå förbi biskoparnes boställe, hvadan dessa lättast kunde inse nyttan af ett sådant företag.
Källa: Internet Archive ·
