Sida 303
förekomma äfveii mellan land borgarna, liksom äfven gårdar och byar förekomma mellan dem.
IlutVudvägarna gå utmed landborgarna. De äro synnerligen goda, liksom de hästar, som erhållas på gästgitVaregårdarna. Med deras tillhjälp kommer man så fort fram, att man knappast känner det enformiga i landskapet. Luften är härlig. Särskildt utanför landborgarna ser man lundar och bördiga fält; ofta skönjer man det omgifvande hafsvattnet.
Läget midt i hafvct underlättar den fredliga samfärdseln; men det måste ock underlätta fientliga anfall. Under heden tid uppfördes också här och där försvarsverk, antagligen afsedda att, i nödens stund, vara tillflyktsorter för den kringboende befolkningen. Derför fiiigo de öländska kyrkorna i regeln karakter af fästningsverk; den senare tiden har ganska allmänt utplånat denna karakter.
Under sådana förhållanden var det helt naturligt, att den svenska regeringen, när den ville inom ön skapa en centralpunkt för förvaltningen, skulle åt den gifva styrka och fasthet, låta den blifva en borg. Denna anhides på öns inre sida och tämligen långt mot norr, icke synnerligen afiägset från den ort, som än i dag bär namnet Köping och där af gammalt, eidigt namnets vittnesbörd, en handelsplats måste hafva funnits. Borgen kallas allt ifrån den tidigaste urkund, i hvilken den omtalas, Borgholm, ett egendomligt namn, då befästningen aldrig legat på en holme, utan helt visst från början varit anlagd på den plats, där ruinen af Borgholms slott nu ligger, d. v. s. uppe på kanten af det mot väster, mot strandområdet, brant stupande kalkberget. Att från väster anfalla borgen var omöjligt; för att göra ett anfall måste man befinna sig uppe på kalk-Ijerget.
Borgen omtalas redan under Magnus Ladulås' tid, men är tvifvelsutan äldre. Ilurudant medeltidsfästet Borgholm, som så ofta namnes i medeltidens handlingar, såg ut, därom lämna de historiska urkunderna ingen kunskap. Vi måste därför hålla oss till de upplysningar, som äro att
Källa: Internet Archive ·
