Sida 306
806
Batista och Dominico Palir sysselsatta med slottslbygget. Under år 1611 var slottet under två nnånader i fiendehand. Ar 1612 föll det åter i danskarnes händer och återlämnades till Sverige först följande år genom freden i Knäred. Under den oroliga tiden gjordes af fullgiltiga skäl intet för slottets fullbordande. Enligt planritningen af 1625 funnos endast den västra flygeln med sina två hörntorn, den gamla, sedermera nedrifna kärnan samt de i norr liggande delarna af det gamla slottet. Sedan prins Karl Gustaf tagit sin boning i slottet, arbetades ifrigt på dess fullbordande under ledning af Nikodemus Tessin: den östra flygeln med dennas södra torn och den nedre delen af södra flygeln uppfördes. Ar 1677 belägrades slottet åter af danskarne, ehuru utan framgång. Under den följande tiden upptogs byggnadsarbetet af Erik Dahlberg. Ar 1694 omtalas två flyglar såsom färdiga och täckta, helt visst den västra och den östra; de öfriga skulle uppföras till samma höjd och täckas. Den södra flygeln blef dock aldrig färdig.
Under 1700-talet lämnades slottet åt förfallet, och en teckning från 1804 visar allt taklöst utom två torn. Det sista förstörbara förgicks i den stora eldsvådan år 1806. Sedan dess står endast stenverket kvar.
När man utifrån träder genom slottets hufvudport, inkommer man på den stora, fyrkantiga borggården, 53 meter i längd och bredd. Af de fyra flyglarna, som innesluta denna borggård, äro den norra, västra och östra af lika höjd med de fyra tornen, eller 21 meter, och innehålla hvardera tre våningar. Den södra däremot har endast två våningar. Det hela gör med sin vördnadsbjudande enkelhet och enhet ett mäktigt intryck. I västra hörnet af norra flygeln är ingången till de kungliga praktrummen, till hvilka man kom på en 3,5 meter bred, IjUs och rymlig trapptx, där hvart trappsteg utgjordes af endast en enda sten från Olands stenbrott. I samma flygel fanns också det kungliga kapellet. De vida salarna i denna flygel hafva numera inga golf. Man ser ännu märken efter eldstäder, med rören inpassade i själfva murarna.
Källa: Internet Archive ·
