Sida 307
På nedre bottnen bodde slottets betjäning. Här vindades det för furstehusbållet nödvändiga vattnet upp ur den 36 meter djupa »Jungfrubrunnen», befintlig i en nisch af det ännu välbehållna köket, och vattenhinken steg i höjden under tonerna af den öländska folkvisan: »I Långlöte, där är den fagraste by, för femton stolta möjor de bo däruti. För ekar och för lindar i lunden och det gröna.»
I den västra flygeln anses Karl 10 Gustaf som tronföljare hafva bott under sin vistelse på Borgholm. Genom en af de trånga gångar, som forna dagars befästningskonst så mycket älskade att använda, kommer man från denna flygel ned på en öppen, murad plan, från hvilken den klippa, på hvilken slottet är beläget, gör sitt lodräta, 36 meter höga språng ned till strandslätten. Här har man en af de skönaste utsikter i Norden, särdeles när Kalmar sund i sina svagt krusade vågor återspeglar den gyllene sommarsolens glans. Midt emot sig har man då den bördiga sträckan af Kalmarlandet, en enda fortsatt kedja af grönskande löfverk, ur livilket här och där ett kyrktorn uppdyker. At söder utgör Kalmar fyratornade kyrka — med all sin storliet ännu helt liten vid sidan af den gråa, mäktiga jätten Kalmar slott — slutpunkten för utsikten. At norr stannar den i dimmor, som vanligtvis omgifva ön »Jungfrun». Mången morgon, då en vaknande bris blåser luft i seglen, och mången afton, då stiltjen lägger sin blyhand på seglarens roder, ses Borgholmssundet öfversålladt af farkoster, från tremastaren till fiskarbåten, från den brådskande passagerareångaren till den säfiiga lastdragaren.
Sedan konung Oskar 2 såsom prins besökte Borgholm, har en gräns blifvit satt för det minnesrika slottets förfall. De träd och buskar, som förut lika mycket klädde fcinsteröppningarna, som de förstörde nmrarna, äro nu borttagna, nedrasade stenar äro insatta och skadade hvalf lagade. Efter H. Hildebrand ocli C. A. af Kullberg.
Källa: Internet Archive ·
