Sida 309
309
som om dufvor gömt bland träden liten snölivit, vingsvag unge.
Öfver åsens kam går röken upp från bygden ut på näsen; molnens skuggor glida öfver taflan tyst som andeväsen.
Men staffaget felas? Vänta — vipan, bosatt i en tufva, trippar mot dig, lyfter vänligt på sin lilla fjäderhufva.
2.
Du, som svärmar blott för stolta lundar och för lena ängar, klarögd bäck och blanka sjöar, sirligt lagda blomstersängar,
och för sylvians nätta visor i de vana nejders hagar, följ mig ut på vida Alfvarn en af sommarns första dagar!
Är du kär i solsken, vill du skåda himlens alla skyar i ett dråpligt perspektiv, ej villadt bort af träd och byar;
vill du höra lärkor, icke en ocli två som hemma öfver dina tegar små, som bölja utaf råg och dofta klöfver;
vill du höra tusen vingad lofsåug, vill du en gång känna
Källa: Internet Archive ·
