Sida 310
310
fläktar, som i snår ej suckat ut sig — då är platsen denna!
Kom, och räds ej ensamheten, veke son af stadens vimmel — kom hit ut till ostördt jubel, omängd luft och oskymd himmel!
3.
Eller vill du hellre komma hit en stund septemberkvällen, när de glesa blommor tynat ner på brustna kalkstenshällen,
när den sista vipan sträfvar söder ut mot bättre dagar, och en långsträckt skara vildgäss ner ur aftonmolnen klagar,
och den skumma luften hviner under slag af änders vingar, medan späda aftonklockan från den fjärran kyrkan klingar:
kom då! Kom, när molnens gullö ligger än på vågors toppar, eller kom, här himlens hvälfning liksom utaf stjärnor droppar. —
Vill du långt från stoj och trängsel tänka egna tankar, drömma tusen nya, vackra drömmar, då skall du ej Öland glömma.
A. T. Gellerstedt.
Källa: Internet Archive ·
