Tillbaka Read Runeberg

En bok om Sverige

Originalsida 86
Originalsida 86
Originalsida 86
Originalsida 87
86–87

Sida 86

86

med horisonten. Förgäfves spårar man åt detta håll efter några människoboningar, något tillhåll för sträfsamma inbyggare; ty de få, som finnas, bortskymmas af bergpartierna och af de djupa urskogarna, hvilka fylla taflan med sina mörka, men storartade konturer.

Denna bild af landets utseende gäller blott landets inre delar, höglandet, med dess berg och dalsträckningar^ men icke kustlandet, hvars natur väsentligen afviker från det förras. Hvar resande, som färdas den allmänna stråkvägen långs kusten, inser detta. Väl löper denna väg på åtskilliga punkter nära höglandets gräns, såsom i Skogs socken, hvarest, sedan den på ömse sidor af gränsskillnaden mot Gestrikland belägna Tönnebroheden slutat, en härlig utsikt öppnas inåt sjön Bergviken och de höga berg, som omgifva den; väl träffar samma väg alla från hafvet inskjutande dalar, som utgöra kustlandets odlade bygder, och bland hvilka flere vackra partier träda fram; men i allmänhet har kusten, jämförd med landets inre stora floddalar, ett hopträngdt, torftigt utseende. Skillnaden beror till väsentlig del därpå, att när vägarna i det inre landet följa långs dalsträckorna, kustvägen endast afskär dalarna, hvarför man ej heller från den kan öfverskåda landets odlade bygd.

Den med Helsinglands natur- och hushållningsförhållanden obekante inser icke lätt, hvarför odlingen, sedan hon ihärdigt och kraftigt fortgått i floddalarna och där nått sin gräns i de omgifvande bergen, icke i det inre af landet annat än undantagsvis förmått tränga sig utom dalarna och in i de stora skogarna. Förklaringen är den, att naturen här, liksom i Dalarne och än mera i de öfriga norrländska landskapen, förlagt den odhngsbara jorden i floddalarna, hvaremot höjderna med deras granitgrund lämna dels inga, dels inskränkta tillfällen till odling. I få af våra landskap har äldre tiders lagstiftning lämnat så lätt utväg för nya bosättningar, utanför bygdelagen, som i Helsingland. Sålunda stadgades i Helsinglagen, att byamäns ägor skulle gå till hällen, men att »flat köl» både till lands och vatten

Källa: Internet Archive ·