Sida 24
Ernst Westerlund
alla tre de stora grupper af sjukdomar — nervernas, magens och bröstets — där doktor Westerlud anses särskildt framstående.
Att ge goda ordinationer är en konst; en än större, påstås det, att få folk att följa dem. Men i den konsten är doktor Westerlud en sällan upphunnen mästare.
Det är ett obestridligt faktum, att naturer, så själfsvåldiga i hygieniskt afseende, att ingen kan få bukt på dem, blifva lydiga som lam, när de blott kommit till Enköping. Lydnad ligger i luften i den lilla, ganska hemtrefliga sjukhemsstaden. Doktorn har sagt det betyder där detsamma som ett kungligt plakat. Hans kraftiga vilja tränger genom lyckta dörrar in i alla dessa sjukhem, och patienterna såväl som deras vårdare lyda, liksom snälla barn i en väl disciplinerad familj lyda sin far. Hvad sjuklingarne beträffar vore detta lydaktiga sinnelag lättare att förklara, om det komme såsom en tillgifvenhetens och tacksamhetens frukt efter någon tids behandling eller efter vunnen förbättring. Men det inträder vanligen omedelbart, så snart doktorn uttalat sitt lugnt bestämda: nu gör »vi» det eller det. Den kraftiga viljan, förbunden med ett väl proportioneradt själfförtroende, imponerar ovillkorligt på patienten. Doktorn gör ett starkt intryck af tro på hvad han säger, tro på sitt mål och dess medel, och detta väcker tilltro. Härmed är det första motståndet brutet: i och med detsamma ligger patientens inre öppet och mottagligt för ett slags suggestion — icke hypnotisk, utan blott en hög potens af den suggestion, som städse utgår från en viljekraftig personlighet.
Detta sitt inflytande begagnar doktor Westerlund för att icke blott fysiskt utan ock psykiskt uppfostra sina patienter. Särskildt i fråga om nervlidande måste ju kuren mycket ofta syfta till viljans uppfostran. Liksom en fattig endast då erhåller den rätta hjälpen, om han lyftes upp på själfhjälpens fasta mark, så är det ock med dessa nervöst fattige, från hvilka lidandet röfvat viljans stål. De måste lära att med manligt mod och resignation blicka in i lifvet, att härda sig mot plågan, att icke, hur tung den än må kännas, kasta arbetsyxan i sjön. Doktor Westerhmd visar sig härvid som en verklig pedagog i lifvets
Källa: Project Runeberg ·
