En läkare

ernst westerlund.

Ungdomsporträtt.

yrkeskamrater. Den senare synpunkten däremot är af allmän psykologisk art. Vid densamma skall jag något utförligare uppehålla mig. Jag förutskickar blott härmed några penndrag konturerna af hans yttre lif ... Hans vagga stod i Öregrund, den lilla rospiggstaden, med sina små trähus på den mot hafsstranden starkt sluttande klippgrunden. I ett af dessa hus visar man nu med stolthet hans namn, som han i barndomen ristat på rutan. Fadern, församlingens kyrkoherde, var en allvarsam man. Han visste att göra sig åtlydd. Han behöfde till detta ändamål blott »se på pojkarne oeh blinka med ögonen». Under måltiderna fingo Ernst och hans bröder stå vid bordet, den enda systern fick sitta, förmodligen för att pojkarne skulle lära sig aktning för det svagare kärilet. Till arbete höllos de, ej blott vid boken utan ock i trädgården, där de hjälpte till med vattning, rensning och dylikt. Dessemellan idkades båtsport och lektes sådana lekar, som höra till pojklifvet i en sjöstad. Därvid hände det stundom, att oförvarandes leken på eller invid vattnet slutades i vattnet. Mer än en gång trillade unge Ernst i sjön, som dock, lyckligtvis, ej fick behålla honom som sitt byte.

I Öregrund vistades han, tills han fyllt fjorton år. Då dog fadern, och den jämförelsevis glada barndomstiden var förbi. Han gick nu i skola i Uppsala, och det dröjde icke länge, förr än han var själfförsörjare. Vid 16 års ålder försörjde han både sig och delvis modern. Vid denna tid kom han såsom informator till den förut omnämda familjen Floderus, där han senare fann sin brud. Studentexamen aflade han nittonårig, 1858. Efter fem års akademiska studier tog han medicine kandidaten.