En läkare

ögonblick falla pä hans kind, tyckas likasom bedja om tillgift därför, att hans konst stått vanmäktig.

*

»För Westerlunds ära behöfs sannerligen ramen af Enköping», sade spetsigt för flere år sedan en nu afliden Stockholmsläkare. Ramen har vidgat sig betydligt — men doktor Westerlunds numera internationela ära tillhör dock alltjämt i särskild mening detta hans kära Enköping. Där har han troget förblifvit på sin post. Där är han erkändt samhällets främste medborgare, liksom han är dess ekonomiska pelare. Se här en i detta afseende betecknande interiör från senaste valstrid. Till sin politiska åskådning är doktor Westerlund ganska konservativ, om ock modererad af den tolerans, som gärna följer läkarens yrke, för hvilket det icke finnes jude eller grek, konservativ eller liberal, utan endast de lidandes stora parti. För att finna någon, som genom sitt öfverlägsna anseende som medborgare och människa skulle kunna förena alla politiska grupper, var man betänkt på att uppsätta honom som kandidat. Men detta idealistiska förslag klubbades genast till marken genom en valmans realistiskt prosaiska anmärkning: skulle vi skicka honom till riksdagen och bort från Enköping? Tycker ni då. att vi så väl kunna undvara 400,000 kronor om året?

Å andra sidan kan det nog med rätta sägas, att Enköping varit mycket för honom. Jag skall i korthet ge er nyckeln till Westerlunds lyckosamma lif , sade mig en gång en af hans äldre vänner. Det är att tillskrifva tre saker: arten af hans personliga begåfning, hans ädla maka och — Enköping. Det sista föreföll mig, jag nekar det ej, något egendomligt. Men det innebär nog vid närmare eftertanke en sanning. Endast i ett sådant mindre samhälle kunde hans metod ostördt utvecklas. Endast där kunde sjukvården göras till det helas obestridda medelpunkt. Endast där kunde allt ordnas efter patienternas behof af vård och stillhet samt sjukhemmen personligen öfvervakas. I en storstads vimmel och buller hade allt detta varit så godt som omöjligt.

*