Sida 39
SKRIFTER TILL GUSTAF III:s HISTORIA
Där var den tiden för honom och oss andra parvenuer den svåraste hemlighet att veta, huru nära vi kunde gå de förnäma eller låta dem gå oss, och han skred i bägge fallen ömsom öfver skiljelinien. Riksrådet Scheffer trugade kungen att göra honom till baron, då realisationen var fullbordad. Det gick med mycken smärta; sedan jag 2 à 3 gånger erinrat om expedition däraf, signerade kungen ändtligen, men skrattade och sade mig: "En vacker finansoperation; man drar in pappersmynt, men man höjer upp mynttecken!" Baronen exigerade Ekolsundsuniformen, men vederbörande förstodo sig ej därpå, förr än grefve Ulrik Scheffer, som slumrade när han ville, talte därom en gång hos kungen i sömnen på ett sätt, att det ej vidare kunde refuseras. Baronen infann sig första gången i denna rustning på Gripsholm, glömde bort om middagen, hvad blomkål hette på svenska, begärde chou-fleur, och fick en sobriquet däraf. En af de påföljande aftnarne gaf Kexel derstädes på teatern, som då för tiden var uppbyggd af granris uti damernas pigkammare, forna kyrkan, en representation utaf sin öfversättning af Marchand de Smyrne, där kupletten börjar:
Rik och lustig jag sjunger min ton, Klang, se min pung hur han klingar och skiner, Jag har sålt min tyska baron Och fått nya blanka sequiner.
Usus hujus loci var för frappant. Kungen tournerade ett skämt däraf till nuvarande ambassadören Stedingk; Liljencrantz skrattade åt detta raillerie, med högsta gap, stojet föröktes; kungen befallte en polska, den han, till syndernas förlåtelse, dansade med grefvinnan Scheffer, och drottningen de bonne foi med grefve Liewen.
Kardinal de Retz påstår qu’il n’y a point de petits pas dans les grandes affaires. Jag går kanske för långt därmed, men jag har funnit detta för löjligt och målande att glömmas.
Liljencrantz fann mycket motstånd, mycken ovilja, mycken kritik, vanliga följeslagare för en man, som, själf ny, skapar nya författningar; men han har redan flere år njutit rättvisa och tillfredsställelse. Man disputerade länge hans intégrité. Under det jag både mycket och nära följt honom, har jag aldrig haft anledning att misstänka, men många att försvara den. Hans ansenliga revenuer igenom provision af spannmålshandeln och vexlarne m. m. borde äfven bevara honom ifrån frestelsen. Han skylldes för att bero af börsen och köpmännen. Icke var han deras ovän; men styrde de honom, så skedde det igenom deras
Källa: Project Runeberg ·