3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III

beundran . De tre monarkernas möte på denna plats utgör i hvarje fall en karakteristisk illustration till upplysningstidehvarfvets anda, som äfven berömde sig af att vara den religiösa toleransens. Det föregående århundradet skulle icke hafva kunnat bevittna ett dylikt skådespel; knappast det efterföljande. Sällan torde under något tidehvarf på en sådan plats hafva sammanträffat så lysande och hvar på sitt sätt karakteristiska typer, som Gustaf III, Josef II och Pius VI.

Såsom billigt var, egnade Armfelt äfven åt denne sistnämnde ett litet blad af sina romerska minnen. Vi hafva sett att konungen genast, dagen efter sin ankomst, skyndade att göra påfven sitt besök. Några dagar senare blefvo hans följeslagare äfven föreställda för den helige fadern. Armfelt har härom antecknat:

»Den 29 December blefvo vi samtliga presenterade för påfven kl. 1/2 12, alla i svenska kostymen. Vi kommo upp i Vatikanen, fördes genom små rum i en sorts garderob, där träbord och trästolar voro de enda möblerna och hela betjeningen prester. Riksrådet Sparre gick först in och hade en lång particulier audiens; sedan kommo vi in, den ene efter den andre, och formerade en cirkel omkring den helige fadern, hvilken talte med mycken aisance, utan att kunna synnerligen väl fransyskan. Han hade ingen synnerlig appui i sin façon att vara, likväl oändlig nobless. Han stod just vid dörren, då vi kommo in, klädd i en slags hvit kolt, igenknäppt långt ner, röda tofflor, broderade med guld, och små halfhandskar af ull. Vi voro mest en halftimma inne; och det var riksrådet Sparre, som couperade konversationen. När vi gingo ut, så liksom reconduerade han oss; enfin, il avait la tournure d’un très-grand signeur et certainement pas d’un moine».

Några dagar senare rönte de svenska resande ett nytt prof af Pius VI:s uppmärksamhet. Det var nyårsdagen. Anteckningen för denna dag lyder:

»Den 1 Januari 1784 reste vi, par ordres klädda i hofdrägt, en cérémonie till la Chapelle Sixtine i Vatikanen. Vi höllo ut, stående och på knä, hela fördömelsen i dörren af entréen, gingo sedermera upp i museum och gjorde en tour i de rummen, som nuvarande påfven låter sätta i ordning och dem han redan arrangerat. Som vi skulle gå bort, kom hans