Sida 98
Frontespis ...
helighet i full marsch med prester och kors och mötte oss samt följde kungen i egen person, som en bibliotekarie, icke allenast i de rummen, där vi redan varit, utan ock igenom hela biblioteket, och viste oss allt hvad som var att se. Gubben var charmant, och kl. 3 skildes vi åt.»
I Rom, såsom i Florens, var Armfelt sin konung oftast följaktig under vandringarna bland den eviga stadens märkvärdigheter. Flitigt besökte de kyrkor, fornlemningar och artister, ofta vägledda af Sergel, hvars omdömen Armfelt stundom tecknade sig till minnes i sin dagbok. De ströfvade omkring på turist-manér och på egen hand bland ruinerna på Forum Romanum, stego upp i öfversta spetsen af Peterskyrkans kupol, i sällskap med kejsar Josefs syster, infantinnan af Parma, sågo »några dussin lättrogna» krypa uppför Scala Santa och hörde i Propagandan mässan läsas på sju olika språk, på grekiska, armeniska, etiopiska, koptiska o. s. v. Villa Borghese och Villa Doria Pamfili voro ofta målet för utfärder; i Villa Aldobrandini besågs den ryktbara antika freskomålning — nu i Vatikanen — som efter sin förre egare ännu benämnes Aldobrandinska bröllopet. Armfelt beundrade »elegansen» i detta berömda konstverks komposition; men det antika lugnet var honom för strängt hos hufvudfigurerna: han fann dem vara mera lika »offer än ett par nygifta personer».
För öfrigt utbildade Armfelt genom iakttagelser och konststudier, på sitt sätt, det sinne för det sköna i bild och färg, som han i rikt mått egde. Hans skaplynne och bildningsriktning voro ej egnade att göra honom till en konstfilosof, såsom Ehrensvärd; ej heller gjorde han grundliga och lärda anteckningar öfver hvad han såg, sådana som hans reskamrat Adlerbeth efterlemnat. Ännu mindre kunde man af honom, mannen af det 18:de århundradet, vänta ett konstsvärmeri af den art, som tillhörde de följande slägten, hvilkas estetiska bildning varit påverkad af romantikens världsåskådning. Han hade inga anspråk att vara konstkännare i egentlig mening, något, som helt visst äfven hans snillrike konung, med alla sina förtjenster om Sveriges konst, gärna lemnade åt fackmännen. Men konstintresse
Källa: Project Runeberg ·