Read Runeberg

3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III

Originalsida 202
Originalsida 202
Originalsida 202
Originalsida 203
202–203

Sida 202

Frontespis ...

sinnen, i stället för afhjälpandet af bristerna vid utrustningen. Om dessa sistnämnda hade han själf öfvertygat sig; och vi hafva sett att han, med rätt eller orätt, gjorde sin gamle motståndare Toll ansvarig därför.

Målande för Armfelts stämning äro de bref, som han under dessa dagar skref dels till sin hustru, dels till konungen.

»Nu är man på väg», skrifver han till den förstnämnda från Summa den 28 Juli, »att mista lif, egodelar och medborgerligt anseende. Nu börjar man osa luntan. Sedan Toll mot alla människors råd intalat konungen att gå hit med denna s. k. armé, sedan han gjort så många rodomontader för att bevisa, att allt var i den bästa ordning och ingenting fattades, sedan han kastat åtlöje, för att ej säga vanheder, öfver klokt folk och gamla militärer, som satte sig däremot eller gjorde svårigheter, sedan han skickat mig öfver gränsen och här lemnat mig utan undsättning under åtta dagar, — sedan han gjort allt detta, säger han till konungen, att han misstagit sig i sina beräkningar, att oförutsedda olyckor bragt allt i oordning och gjort freden nödvändig, samt att vi tillfölje af brist på lifsmedel och ammunition gingo vår fullständiga undergång till mötes. Konungen är såsom träffad af ett åskslag och tillintetgjord, nedslagenhet har fattat truppen och officerarna. Vi kunna icke göra fred, och vi se ingen utväg att nå detta mål, utan vänta det ögonblick, då man faller öfver oss för att krossa oss — eller då en qvarlefva af mod åtminstone odödliggör oss genom att stupa. Detta (sistnämnda) är mitt sätt att se saken, som jag ingifvit mina trupper för att visa världen och våra efterkommande, att min tacksamhet har öfvervägt alla andra hänsyn.»

Några dagar senare — det var den 1 Augusti — skref han till sin hustru, att »utsigterna att med ära sluta detta krig vore nästan förtviflade». Dock misströstade han icke alldeles om att allt ännu kunde lyckas, »i anseende till de superba trupper vi hafva — n. b. om ej svenska regementena rebellera, som det tros. De trupper, jag kommenderar, skola nog gå fram; det har ingen fara. Men general Siegroths division är snarare lik en riksdag än en armé. Gubben är sämre landtmarskalk än salig Rudbecken, och Fabian Wrede, Klingspor m. fl. hafva ingen röst».

Källa: Project Runeberg ·