3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III

Rysslands enda bundsförvandt mot Turkiet, kejsar Josef II, afled i Februari 1790; hans efterträdare, kejsar Leopold, var ej böjd att fortsätta kriget mot turkarna. Preussen afslöt den 24 Januari 1790 ett förbund med Porten, hvarigenom dess besittning af Krim garanterades; och ett förbund mellan Preussen och Polen, riktadt mot Ryssland, ingicks den 29 Mars 1790. Sveriges sändebud i Warschau, L. v. Engeström, var synnerligen verksam vid den sistnämnda underhandlingen; och den politiska ställningen syntes inom kort skola utveckla sig därhän, att mellan Sverige, England, Preussen och Polen formliga aftal träffades, riktade mot den gemensamme fienden. Redan 1789 i Juli hade ett förbund afslutats mellan Sverige och Porten, och underhandlingar hade i Stockholm länge pågått om förbund med England och Preussen. Den liga, som sålunda på alla håll var på väg att bilda sig mot Ryssland, kunde väl vara egnad att stämma ner modet på »Rysslands stolta fru».

Vägen att öppna underhandlingar genom spanska sändebuden i Stockholm och Petersburg stod fortfarande öppen; och konungen beslöt att begagna sig af det anbud, som i detta hänseende blifvit honom gjordt af den förstnämnde, chevalier de Corral. Den kurir, som den 15 Mars afsändes från denne till hans kollega i Petersburg, medförde äfven ett bref från konung Gustaf, hvari föreslogs dels frigifvande af några förnämligare fångar å ömse sidor, dels ett utväxlingsfördrag mellan de krigförande makterna. Under Galvez’ förhandlingar med ryska kabinettet rörande denna framställning kunde tillfälle erbjuda sig att utforska kejsarinnans stämning med afseende på freden samt att, om det syntes löna mödan, öppna fredsunderhandlingar.

Ungefär en månad sedan den spanske kuriren lemnat Stockholm, kunde Galvez afsända sitt svar till konungen, som då anländt till krigsskådeplatsen i Finland. Den spanske diplomaten hade meddelat sig med ryska regeringen; och hans framställning hade rönt en oväntadt hastig framgång. Han underrättade, att kejsarinnan icke blott utan något utväxlingsfördrag på hedersord frigifvit två fångna grefvar Wachtmeister, utan ock att hon, på hans framställningar, förklarat sig beredd att afsluta fred utan andra villkor än glömska af det förflutna, återställande af gränserna före kriget och amnesti åt dem som varit invecklade i Anjalasaken. Omslaget i kejsarinnans stämning