Sida 314
Frontespis ...
tillskref Galvez grefve Ostermanns inflytande, som «förfärad öfver den storm, som syntes hota Ryssland, hade uppbjudit alla sina krafter för att ändra kejsarinnans beslut». Detta bref afsändes från Petersburg den 27 April med Galvez’ sekreterare Don Luis de Castello till general Igelströhm i Villmanstrand. Denne, som kände att konungen under slaget vid Kärnäkoski den 15 April uppehållit sig vid Armfelts brigad, sände Don Luis med en parlamentär till Armfelt under anhållan om hans vidare befordran till konungen, hvilken han antog vistades i Savolax; och den 22 April, under förberedelserna till slaget vid Valkiala, nådde Galvez’ utskickade konungen i Sackjärvi.
Samtidigt med den spanske kurirens afresa från Petersburg underrättades Ingelströhm genom bref från kejsarinnans sekreterare Bedsborodko, att Galvez ärnade råda konungen att öppna underhandlingar, samt att, om detta följdes, kejsarinnan önskade sluta freden »fort och stilla» och att hon utsett Igelströhm att härom underhandla och underskrifva traktaten. På samma gång anbefalldes dock, att krigsoperationerna — det gällde särskildt det tilltänkta anfallet mot Pardakoski den 30 April — icke finge afbrytas under väntan på svar: »Om man känner konungen af Sverige, måste man anse det sannolikt, att han efter ett lidet nederlag skall visa sig ännu mera medgörlig».
Den spanske fredsmäklarens bref väckte konungens lifliga öfverraskning. »Jag kan ej för er dölja min förvåning och öfverraskning öfver så oväntade nyheter», skrifver han till brodern, hertig Karl; »ingenting kan jämföras därmed, om ej den förlägenhet, hvari jag befinner mig i förhållande till de makter, med hvilka jag är förbunden. Att göra en hemlighet för dem häraf och öppna underhandlingar utan dem, syntes mindre hederligt och omöjligt . . . Å andra sidan såg jag freden nästan i mina händer, en ärofull fred, om ock icke så lysande, som tidsomständigheterna synas mig lofva.» Han begagnade tillfället
Källa: Project Runeberg ·