Sida 98
konsterna, hvilket var ett af furstens favoritämnen. Han hade en vacker tafvelsamling, hvars värde han själf omåttligt upphöjde; han sade mig ofta, att han vore en af Europas förnämste tafvelkännare och dess förnämste ryttare. Jag aktade mig för att motsäga honom, utan sökte i stället förmå honom att tala, för att själf höra på».
Bland diplomatiska kåren i Wien återfann Armfelt en bekant från Stockholm, hvilken han där betraktat med högst oblida ögon. Det var ryska sändebudet grefve Rasumowski. Förhållandena hade nu ändrat sig: de forna motståndarna hade en »explikation», som åtföljdes af försoning och en viss förtrolighet . Armfelt gjorde ofta besök i Rasumowskis hus, liksom hos hans landsman furst Galitzin, en nära anförvandt till Armfelts reskamrat och väninna, furstinnan Menschikoff. Denna sistnämnda blef en af Wienersocietetens stjärnor under denna vinter. Rasumowski, den gamle fältmarskalken Lascy äfvensom den från sitt besök i Sverige för Armfelt välbekante emigranten baron d’Escars hörde till hennes beundrare. Äfven Armfelt hörde till de mest uppmärksammade främlingarna i Wien . Hans nära förbindelse med ryssarna i Wien var en naturlig följd af förtroligheten med familjen Menschikoff; men sammanhängde äfven med de tankar på att Sveriges räddning från anarki skulle komma från Ryssland, hvilka redan i Dresden, såsom nämndt är, börjat taga fastare form. Armfelts förtrolighet med ryska sändebudet väckte uppmärksamhet och inberättades till svenska regeringen. Svenska legationssekreteraren i Wien Bildt meddelade i enskilda bref, att det sades, att »ryssarna i Wien gjorde mycket cas och fêterade baron Armfelt öfver måttan». »De tala ej om annat än den oförrätt han lidit, men att tre år snart förflyta. En del finna anledning att göra jämförelse mellan Armfelt och den i Polen för närvarande så betydande Potocki» .
Källa: Project Runeberg ·