Sida 103
än Grotius, efter han vill göra oss till kabinettskurirer» . Hans qvicka infall vid Sparres död: »Elle n’existe donc plus, cette tête, qui avait tout du ballon, hors la faculté de s’élever» , erinrar äfven om den bitterhet, som dessa förolämpningar qvarlemnat i Armfelts sinne.
Emellertid återstod efter denna påminnelse intet annat val än att förkorta vistelsen i Wien och anträda resan till Italien. Han gjorde det med ytterligare bedröfvadt sinne. Hvad han i Wien erfarit, hade icke bidragit att öka hans förhoppningar om en lycklig utgång af den kris, som Europa genomgick. Den oväntade likgiltighet, med hvilken underrättelsen om Ludvig XVI:s guillotinering mottagits, hade djupt upprört honom; af Wienerhofvets franska politik ansåg han intet godt vara att vänta. »Allt hvad man gör från dessa kanter till att förstöra Frankrike; skref han från Wien till sin hustru (6/2), är ej stort att skryta med. Ej för det att makt och penningar fattas, men för att här finnes ingen plan, intet system, ingen point central för affärer, högfärd, misstro och alls ingen homme de tête, sedan Kaunitz lemnat all befattning. Jag är mycket väl ansedd, mycket repanderad, och man talar med mig tämligen tydligt och gärna; men sanningen att säga, gör det ej på mig annan effekt än bedröfvar min själ och bevisar mig, att konungar och ministrar nästan öfver hela Europa gräfva sig själfva den graf, i hvilken de skola störtas». — Och några dagar senare (13/2) uttalar han ännu skarpare sina bekymmer öfver Europas och Sveriges öde och sin misströstan om att koalitionens krig under året skulle kunna något uträtta. »Här bära de sig åt som syndare; Frankrike är ej möjligt att sätta på gamla foten, sedan alla riken, alla arméer och alla ministrar äro mer och mindre förtrollade af filosofi och poltroneri. Men detta hindrar icke, att det landet om fem år icke existerar hvarken som monarki eller republik. Inbördes oroligheter och oordningar skola göra mer än allt annat. Rikens fall uti konsideration och värde gå fort. Skulle någon dödlig trott den 15 Mars 1792, att den 15 Mars 1793 Svea rike skulle stå på samma linie som Danmark, och att dess politiska influence och konsideration hängde på en enda människas lif? Ack, min bästa Pumpa, Gud låte mig kunna glömma vår forna ära och allt hvad den kostat
Källa: Project Runeberg ·