Sida 104
oss, för att vänja mig som svensk att tåla vår nuvarande förnedring»! .
*
Den 17 Febr. lemnade Armfelt Wien, åtföljd af abbé d’Héral och Vignes samt en ung svensk baron G. Klingspor, men denna gång utan sitt ryska sällskap. Han återsåg, dock ett par månader senare familjen Menschikoff i Italien. Öfver Triest begaf han sig till Venedig; han borde såsom Sveriges minister där aflemna sitt kreditiv hos republikens doge. Hans afsigt var dock ingalunda att där uppehålla sig, och någon diplomatisk verksamhet för en svensk minister erbjöd sig lika litet på denna plats som i Rom, Florens och Neapel, dit Armfelt äfven medförde kreditivbref. Något annorlunda var förhållandet i Genua, hvarest han äfven var ackrediterad på grund af Sveriges penningtransaktioner med de genuesiska bankirhusen. — Armfelts installation såsom minister i Venedig skedde utan synnerlig ceremoni. »Den egde rum, skrifver han, utan att jag behöfde lemna min bostad. Jag fick af svenske konsuln Bovo veta, att det endast behöfdes att skrifva till dogen och den höga republiken för att tillkännagifva min ankomst och bifoga afskrift af kreditivbrefvet. Jag gjorde så, och man skickade till mig en herre i ämbetsdrägt med en stor peruk för att mottaga originalet och göra några komplimenter. Sedan vi språkat en halftimme, ätit glacer och intagit förfriskningar, följde jag honom ut till trappan — och sedan var jag minister i Venedig». Svenske konsuln därstädes Bovo har i ett bref till Armfelt på ett smickrande sätt omtalat det intryck, Armfelts uppträdande gjort hos republikens styrelse. Den skrift, han lemnat jämte sitt kreditiv, hade, säger Bovo, blifvit »extremamente lodata».
Källa: Project Runeberg ·