Tillbaka Read Runeberg

3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt

Originalsida 105
Originalsida 105
Originalsida 104
Originalsida 105
104–105

Sida 105

Öfver Padua, Bologna och Ancona fortsattes resan till Rom, under upplifvande af halft bleknade minnen af konst och natur från det föregående besöket i Italien — dess emellan under dystra nutidsbetraktelser, hvilka togo sin form, dels i enskilda förtroliga bref , dels i politiska planer och utkast. Några af de aktstycken, som framdeles blefvo af afgörande betydelse vid Armfelts högmålsprocess och för hvilka i ett följande kapitel skall redogöras, leda sitt ursprung just från hans vinterresa med abbé d’Héral från Wien till Rom.

Han anlände till den eviga staden d. 19 Mars, och skyndade att där göra sin uppvaktning hos den svenska prinsessan, som från sitt Quedlinburg denna vinter gjort en utflykt till Italien. »Grefvinnans af Vasa» vistelse där hade, såsom vi sett, tjenat till förevändning för påskyndandet af Armfelts resa: såsom svensk minister i Italien borde han synas i hennes följe och bidraga att göra hennes vistelse angenäm. För ingendera, hvarken för prinsessan eller ministern, var dock detta förtroendeuppdrag välkommet. »Min person är henne ej synnerligen agréable», skrifver Armfelt kort efter sin ankomst till Rom; »och vore hon ej af kungligt blod, så sade jag detsamma om henne». Vi erinra oss, att Armfelt fått uppbära sin dryga del af det spända förhållandet emellan Gustaf III och hans syster under de sista åren af konungens regeringstid; och af sin hustru hade han blifvit formligen uppmanad att iakttaga den största försigtighet i sitt uppförande mot prinsessan, som vore hans «ennemie implacable». Hon å sin sida hade, såsom vi sett, från Wien nyss erhållit ett slags varning mot Armfelt, och hertigen-regentens bref till henne gingo ut på att framställa den minister, som han anställt till hennes uppvaktning, i det svartaste ljus . De betraktade hvarandra således med ömsesidigt misstroende, under det att likväl alla yttre höflighetsformer iakttogos. I början märkte visserligen Armfelt, att prinsessan »affekterade att vara ond på honom som en riksförrädare», men saken aflopp dock vida bättre än man förmodat. Prinsessan fann, enligt hennes bref till sin

Källa: Project Runeberg ·