Sida 106
broder regenten , att hon icke haft någon anledning att beklaga sig öfver Armfelt: »hans uppförande under vistandet i Rom har varit ganska godt, skrifver hon, och jag kan ej annat än berömma det». Han synes också hafva iakttagit en för honom ovanlig försigtighet i sina utlåtelser till henne om svenska förhållanden . Emellertid var det en tillfredsställelse för båda parterna, att Armfelt, då prinsessan från Rom afreste till Neapel, undgick att vara henne följaktig, under förevändning att hon, såsom åtföljd af endast en underordnad diplomatisk tjensteman, lättare skulle bevara sitt inkognito, och att Armfelt ännu ej hunnit så etablera sig, som det anstode en minister vid ett kungligt hof . I stället skulle de åter sammanträffa i Florens, dit Armfelt längre fram skulle begifva sig.
I Rom träffade Armfelt tvenne personer, som skulle komma att djupt ingripa i hans öde i Italien. Det var svenske konsularagenten i Rom Francesco Piranesi och legationssekreteraren Claes Lagersvärd, hvilken sistnämnde såsom chargé d’affaires under Armfelts resa förestått beskickningen.
Piranesi hade som konstnär och konstkännare — han tillhörde en ansedd kopparstickareslägt — under Gustaf III:s tid användts vid inköp af konstsaker och genom de tjenster, han då gjort Sverige, förvärfvat sin ställning såsom svensk agent i Rom . Han var en förslagen man, en äkta italienare, hemmastadd i sin nations hemliga konstgrepp och icke nogräknad om medlen, då det gällde att vinna ett mål, helst af för honom själf inbringande slag. Han synes äfven hafva tillhört något af de mystiska samfund, som utöfvade en så underbar dragningskraft på Reuterholms sinne; och denne hade under sina besök i Rom knutit en nära förbindelse med Piranesi samt stod med honom i en liflig brefväxling. Reuterholm ansåg sig i honom hafva
Källa: Project Runeberg ·