Sida 107
funnit rätte mannen att bevaka en så misstänkt person som den nye svenske ministern. Ännu hade han dock icke gifvit Piranesi bestämda föreskrifter i detta afseende.
Lagersvärd, Armfelts legationssekreterare, ett år äldre än han själf, hade aldrig haft något synnerligen maktpåliggande värf sig anförtrodt på den diplomatiska banan; endast hans förhållande till Armfelt har gifvit honom ett slags historisk märkvärdighet. Från andre sekreterare i utrikeskabinettet hade han 1789 blifvit befordrad till kommissionssekreterare vid beskickningen i Italien och sedan dess, med ett kortare afbrott, vistats i detta land, anställd såsom sekreterare hos Armfelts företrädare, baron Wrangel, till hvilken han stått i ett högst fiendtligt förhållande. På grund af sina förbindelser med franska beskickningen i Genua ansågs Lagersvärd såsom »jakobin», och Armfelt och hans vänner betraktade honom icke utan ett visst misstroende. Själf hade dock Lagersvärd jublat öfver att få stanna qvar i Italien och tjena under en sådan chef som Armfelt — »jag vet ingen chef, som jag hellre kunde önska mig», skref han kort efter dennes utnämning . — Längre fram, sedan Lagersvärd i Italien sammanträffat med sin nye förman, märkte han snart, att Reuterholm utsett honom att bevaka Armfelt: och det bör icke lemnas osagdt, att han lifligt uttryckte sin motvilja mot detta spionuppdrag. I bref till Reuterholm och till hofkanslern Engeström förklarade han upprepade gånger, att det vore honom motbjudande att spela rolen af angifvare. Han önskade slippa att vistas i Armfelts omedelbara grannskap för att undgå detta förhatliga uppdrag. »Jag vill ej vara spion på den jag lefver med och hvilken visar mig en mängd af höfligheter», heter det i ett af dessa bref . Dessa grundsatser oaktadt,
Källa: Project Runeberg ·