Sida 110
misshandlad kort därefter, öfver åttioårig, sluta sina dagar i ett franskt fängelse.
Det var såsom enskild man, som Armfelt hade detta samtal med påfven — icke såsom svensk minister, ehuru han medfört kreditivbref såsom sådan. Sverige hade, liksom andra protestantiska stater, icke förut haft någon minister vid den påfliga stolen; och denna ansåg sig icke kunna emottaga en representant för det kätterska Sverige, utan att äfven emottaga en dylik för Ryssland, Preussen, England och — värst af allt — det revolutionära Frankrike. Den påflige statssekreteraren afböjde saken i höflig form, och frågan vidrördes icke vid Armfelts audiens hos påfven. Detta var onekligen ett nederlag för den regering, som utfärdat Armfelts kreditiv. Han själf hade inga obehag däraf, men ansåg att saken berodde på en intrig af Piranesi, som icke ville ha en svensk minister till sin förman i Rom . Saken inverkade på intet sätt på Armfelts sysselsättning, sociala ställning eller resplaner. I Rom qvarhölls han endast så länge, som prinsessan Sofia Albertina vistades där; han hade aldrig ärnat taga sin bostad därstädes.
Äfven vid toskanska hofvet i Florens borde Armfelt aflemna sina kreditiv. Han anlände dit i midten af April 1793 och vistades där omkring sex veckor, till början af Juni. Längre fram på sommaren 1793 uppehöll han sig företrädesvis vid baden i Pisa och Lucca, men gjorde åtskilliga längre och kortare besök i Florens. Statsvärf kunde lika litet här som i Rom och Venedig möta den svenske ministern; men vistelsen i Florens ställde honom i nära beröring med åtskilliga politiska personer och gaf honom tillfälle att lägga i dagen sitt intresse för framgången af den europeiska kontrarevolutionära politiken. Hans förhållande var emellertid icke egnadt att stämma förmyndareregeringen, hvars underhandlingar om förbund med franska republiken vid denna tid som bäst pågingo , blidare mot den oförbätterlige anhängaren af det gamla konungadömet.
Han började med en demonstration i etikettsväg, som gjorde uppseende och väckte hans legationssekreterare Lagersvärds lifliga bekymmer och protester. I franska republikens
Källa: Project Runeberg ·