Tillbaka Read Runeberg

3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt

Originalsida 109
Originalsida 109
Originalsida 108
Originalsida 109
108–109

Sida 109

Croce, en af de förnäma romerska damer, som öppnat sitt hus för den svenske konungen och hans män, mottog Armfelt såsom en gammal vän . Han fann henne vara lika »originale» som förr; och hon blef, då farorna längre fram hotade, i tillfälle att göra Armfelt åtskilliga tjenster. — Till dem, som erinrade om lyckligare tider, hörde äfven de franska prinsessorna, Ludvig XVI:s fastrar, »Mesdames de France», som tagit sin tillflykt till Rom undan revolutionen och som, jämte kardinal de Bernis, utgjorde ett slags medelpunkt för den franska emigrationen. En ibland dess ryktbaraste män, abbé Maury, sedermera kardinal och ärkebiskop af Paris, känd såsom rojalisternas talangfullaste kämpe i tal och skrift, hörde äfven till dem, hvilkas bekantskap Armfelt med tillfredsställelse erinrat sig från detta besök i Rom.

Påfven Pius VI, som Armfelt på juldagen 1783 vid S:t Peterskyrkans altare sett förrätta mässan i närvaro af Gustaf III och Josef II, hade ännu ej inom kyrkostaten erfarit revolutionens fruktansvärda omstörtningar, men med bedröfvelse sett dess följder annorstädes. Under den audiens, som Armfelt hade hos den gamle kyrkofursten med det vördnadsbjudande utseendet, gaf denne sina bekymmer fritt lopp. »Han talte med en synnerlig ifver mot dessa filantropiska nyhetskrämare, som vändt upp och ner på det sköna Frankrike, störtat tronen och altaret, begått ett juridiskt mord på nationens öfverhufvud, den fromme Ludvig XVI, slagtat hans trognaste undersåtar och en del af kyrkans tjenare, hvilka förblifvit trogna sina pligter och sitt samvetes bud, samt drifvit återstoden ut i främmande länder utan andra utkomstmedel än barmhertiga människors medlidande». »Likväl, tillägger Armfelt, hade han ännu ej förlorat modet: han var till och med full af förhoppningar att få se lugnare dagar följa på denna fruktansvärda storm». Pius VI:s förhoppningar slogo fel. Han fick ej se lugnet återvända. Under sin lefnads sista år fick han bevittna en fransk armés intåg i Rom under revolutionsgeneralen Berthier; själf skulle han, skymfad och

Källa: Project Runeberg ·