Sida 137
jag rönt, har jag dock aldrig hatat hertigen men väl ofta känt förakt och förargelse.»
Vi återvända till Piranesi och hans verksamhet i Reuterholms tjenst.
Från Florens hade till Piranesi ingått underrättelse, att d’Héral och Vignes afrest till Tyskland, försedda med pass för 6 månader, hvilket endast genom Armfelts personliga mellankomst och med svårighet utverkats af toskanska myndigheterna. Ett bref från d’Héral till Armfelt från Roveredo, hvarigenom upplysning erhölls om Armfelts ryska framtidsplaner, föll kort därpå i Piranesis händer. Såsom författare och utspridare af «Prospectus», menade nu Piranesi, borde d’Héral gripas under resan; och då man därjämte ansåg sig hafva skäl att förmoda, att den franske abbéns egentliga uppgift vore att i Tyskland ombesörja tryckningen af det arbete, som utlofvats i »Prospectus», så ansåg Piranesi ingen tid vara att förlora. Han sände genast en kurir till svenske ministern i Regensburg baron Schultz v. Ascheraden, med uppmaning att låta arrestera de resande fransmännen, hvilka varit i Armfelts tjenst och om hvilkas resplan han lemnade underrättelse. För att äfven från Tyskland erhålla tillförlitliga spionrapporter, gaf Piranesi anvisning på en bankir i Düsseldorf , hvarest han visste att d’Héral skulle lyfta penningar på Armfelts räkning. Spioneriet lyckades: d’Héral och Vignes anhöllos i Düsseldorf d. 22 Jan. 1794 genom en af Reuterholms utskickade, majoren Piper, som var försedd med ett uppdiktadt bref till Armfelt från fröken Rudenschölds broder, afsedt att locka d’Héral i fällan. d’Hérals papper utlemnades, då de ej syntes honom innehålla något förgripligt; han lyckades dock förstöra den medförda chiffren för sin brefväxling med Armfelt, och flydde därefter öfver Holland till England .
Källa: Project Runeberg ·