Tillbaka Read Runeberg

3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt

Originalsida 315
Originalsida 315
Originalsida 314
Originalsida 315
314–315

Sida 315

som bevakade hans intressen och, såsom det syntes Armfelt, utan synnerlig ifver eller framgång; och ehuru hans gamle fiende Markoff var aflägsnad efter Pauls tillträde till regeringen, kunde det dock befaras, att Armfelts sak skulle råka i glömska, eller att hans person ej skulle anses vara af den vigt, hvarken för Ryssland eller Sverige, att några särskilda åtgärder företoges utötver beviljandet af det årliga underhållet.

Det var under dessa förhållanden, som Armfelts hustru ansåg sig böra företaga den ofvan nämnda resan till Sverige öfver Petersburg, för att få visshet om sin makes och sin familjs framtida öde dels i Sverige, dels i Ryssland, äfvensom för att ordna åtskilliga ekonomiska angelägenheter i förstnämnda land. Tillstånd att återvända till Sverige låg grefvinnan Armfelt till mötes i Petersburg hos svenske ambassadören Stedingk, enligt hvad hennes slägting grefve Fabian Fersen meddelat. Armfelt betraktade denna resa såsom ett vågstycke, och med sorg och bekymmer såg han henne lemna Kaluga. »Idén att se dig fara till Sverige, skref han till henne under hennes vistelse i Petersburg, har mera kostat på mig än jag kan säga; och kände jag ej din karakter, din fermeté, jag törs säga, din själs stora egenskaper, så vore jag antingen redan död af sorg eller annorledes expedierad.» Synnerligen stora förhoppningar hyste han icke om framgången af sin hustrus underhandling. »Jag vet, skref han, att du aldrig förnedrar dig att begära nåd för en man, som förtjenar andra tänkesätt af sin konung... Så länge hertigen lefver och har Reuterholms råd, kan jag i det landet icke vistas, både för fysisk och moralisk säkerhet. Hade konungen icke varit bedragen och förd bakom ljuset, så hade han genom en honorable exil fullgjort alla sina skyldigheter och satisfierat hela min ambition. Men konungar skall man tjena utan att ofta kunna hoppas annan belöning än sitt goda samvete.»

Företaget röjde grefvinnan Armfelts mod och beslutsamhet. Fastän hon, liksom vid flykten från Neapel, befann sig i en belägenhet, då stillhet och lugn mera än eljest skulle hafva varit önskvärda, anträdde hon den långa färden från Kaluga i December 1796, i afsigt att från Petersburg fortsätta till Stockholm på vintern. Klimat- och isförhållanden äfvensom kroppsligt illabefinnande efter den ansträngande resan från Kaluga gjorde det dock nödigt för grefvinnan Armfelt att stanna i

Källa: Project Runeberg ·