Sida 380
généraux, qui croient éviter la guerre éternellement, en la singeant toujours».
Med utmärkelse mottogs Armfelt, som nu åter bar svensk uniform och öfverallt bemöttes såsom en person af hög rang, vid preussiska hofvet; såsom konungens gäst följde han manövern. Tidigt på morgonen till häst, »armé de pied en cap comme Don Quichotte», följde han öfningarna hela dagen och tillbragte aftnarna vid drottningens supéer. Han säger själf i ett bref, att man fann honom »högst intressant» i sin »maskeradkostym» — den ovanliga, nu gammalmodiga svenska generaladjutants-uniformen — och att alla människor påstodo, att han icke kunde vara 40 år. Så väl konungen som drottningen af Preussen visade den svenske gästen utsökt artighet.
En anekdot, som Armfelt berättar från denna vistelse vid preussiska hofvet, kan förtjena bevaras såsom prof på den fyndighet och den frimodighet, hvarmed han visste att tillrättavisa hvarje närgångenhet. Han skrifver från Potsdam till sin hustru: »Jag sitter alltid midt emot H. M:t, mellan fältmarskalken Möllendorff och Kalkstein; denne senare, ehuru gammal, är en artig och bålt instruerad man. Han talte med mig om pommerska kriget, men på ett anständigt sätt. Diskursen var générel och å ingen sida något anstötligt, då tout d’un coup general Kalkreuth berättade en historia om en surpris, som svenskarna velat göra på Belling, och för att ej gå i mörkret, hade de låtit tända en 50 lanternor, som marscherade framför dem. Du kan tänka, om jag blef arg, men jag sväljde litet. Likväl sade jag: »Cela est une histoire, qui m’est inconnue, mais si par hazard tout fût vrai, c’est une suite d’une longue inexpérience et de l’esprit de parti, qui détruisait dans ce temps-là l’esprit de la guerre, ou plutôt l’esprit national. Mais il y aurait des gens, qui ne seraient pas fachés d’être surpris par des ennemis à lanternes; cela leur épargnerait l’embarras de se sauver par la fenêtre.» Du måste veta, att Kalkreuth i Mainz måste frälsa sig genom ett fönster, då han af fransoserna blef surprenerad. Du kan tänka, att det blef tyst: kungen såg i sin tallrik, hertigen af Braunschweig log, embarrasen blef allmän. Det var första dagen, som min scen med Kalkreuth passerade, och ingen
Källa: Project Runeberg ·