Tillbaka Read Runeberg

3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt

Originalsida 52
Originalsida 52
Originalsida 52
Originalsida 53
52–53

Sida 52

anledning att frukta för hans förstånd, om läkarnas konsultationer o. s. v., voro icke egnade att ingifva gladare förhoppningar. Hans förtroliga bref äro rika på rörande utbrott af tillgifvenhet för Gustaf III:s son och af bekymmer för hans öde. »Aldrig, nej aldrig skola vi få se detta barn på tronen», skrifver han till sin hustru kort efter sin ankomst på främmande botten. »Och äfven om Gud låter honom komma dit, så komma de utsigter mig att darra, som våra tider och de personer, som beherska hertigen, låta befara». — Någon tid senare: »Ack den stackars kungen! När jag tänker på detta barn, sönderslites mitt hjärta af sorg. Må himlen bevara honom för det olycksöde, som drabbat konungen af Danmark! Men enligt det nya systemet är en kung, som man mördar, eller en kung, som man beröfvar förståndet, i lika mån offer åt friheten». — Af »de frihetsprinciper, som nu styra Sverige genom Gustaf Adolf Reuterholm», väntade han intet godt. »Gud låte den Gustaf Adolf få lefva, som skall succédera honom, så får man väl tåla, att det nu går f—n i våld». »Gud den allrahögste bevare konung och rike, utbrister han; då ville jag gärna vara ett offer, om min välfärd därtill kunde bidraga» . Farhågorna rörde således intet ringare än den unge furstens lif, hans förstånd och hans krona; och de sysselsatte oupphörligt Armfelts sinne. Från Sverige berättades därjämte, att det ansågs som säkert, att minderårigheten skulle förlängas, riksdag sammankallas och regeringsformen af 1720 återinföras . I den utländska pressen uppgafs icke långt därefter, att den unge konungen redan kunde betraktas såsom afsatt, och i November 1792 berättades i en Frankfurtertidning, att konungen vore död .

Armfelt var endast alltför benägen att sätta tro till alla dessa rykten. Hans sinnesförfattning medgaf icke ett kritiskt pröfvande af deras trovärdighet, och hans själ intogs af föreställningar af dystraste slag. Det var efter denna tid, som han talte och skref om att man gifvit kungen »aqua tofana», det bekanta långsamt tärande italienska giftet . Han bad sin hustru

Källa: Project Runeberg ·