Sida 55
väntar mig att se hela assemblée nationale och alla sansculotter i Sverige, så snart de blifva körda ur Frankrike». Särskildt förhatligt var honom den Reuterholmska politikens närmande till Frankrike: »Verninac, heter det, blir säkerligen på god fot i Stockholm: han har gjort mord, calomnierat, visat falska bref, fört falskt vittnesmål m. m. — allt det där bör utgöra en utmärkt minister för Frankrike» . Han visste att berätta det orimliga ryktet, att svenska ambassadricen fru Staël med egen hand på gatan mördat en aristokrat, endast därföre att han fällt tårar öfver Frankrikes olyckor. Med anledning af Septembermorden, »då nästan hvar tredje dag slagtades några tusen människor», gör han den betraktelsen, att »alla tyranners regering tillsammans ej kostat så mycket blod, som dessa fyra frihetsårens regering i Paris», Han beklagade filosofiens och upplysningens framsteg: »som barbarer voro människorna både rättvisare och bättre»; och på följande sätt ger han luft åt sin förtviflan öfver det inflytande, som tidehvarfvets filosofiska läror utöfvat: »Du himmelske Gud, utbrister han, skola då ej de uppvakna, som den falska filosofien insöfver! Jag blir så galen och arg, när jag tänker på allt detta, så jag ber Gud att åter få se Neros, Caligulas, Kristian Tyranns och Karl IX:s tider. Åtminstone blir mängden af offer ej så stor som i detta upplysningens tidehvarf. — Nej, min son skall blifva en barbar; han skall uppfödas utan kunskaper om annat än en Gud och en kung, och all filosofi, all metafysik, alla vackra fraser af dygd och ära, som nu äro masken, infamien påklädt sig, skola för honom blifva en suite af den enfaldighet, med hvilken hans förstånd omfattar det hela». Han fortsätter med ständigt stigande upphetsning: »Läsa och skrifva skall aldrig min son lära, så länge jag lefver, men lyda, säga sannt, slåss på alla manér, söka hata och förfölja filosofer, lärda,
Källa: Project Runeberg ·