Sida 69
som så ädelt uppoffrade sig för sitt lands väl och sin konungs sak. Illa beväpnade, illa utrustade och i brist på det nödvändigaste för ett fälttåg , bildade de den mest slående motsats mot prinsarnas följe, dessas lefnadssätt och utrustning, hvilket allt var ingenting mindre än lämpadt efter den olyckliga belägenhet, hvari deras finanser befunno sig. Lägg härtill det oanständiga slöseri, som herskade vid prinsarnas hof, hvarest intrigörer af båda könen onyttigt kastade bort penningar, hvilka kunnat bättre användas, och där M:me de *** [Polastron] ensam under en vecka för sin räkning förslösade kanske lika mycket som kostnaden för 300 officerare i fält under en månad».
»Med ett ord, de franska prinsarnas omgifning bildade, tillsammans med deras lilla armé, en samling af hvad som på en gång var nyttigast och skadligast för framgången af ett stort företag; och om verkligen deras sak har blifvit förrådd eller uppoffrad för enskilda intressen, så kunna de till en del tillräkna sig själfva och sin omgifning skulden därför. Det är sannt, att de mötte hinder och obeskrifliga svårigheter från fransk sida, därföre att det var omöjligt att känna konungens och drottningens verkliga vilja, då de voro fångna; men det måste också medgifvas, att fall gifvas, då ett aktningsbjudande uppförande och ett bestämdt handlingssätt besegra alla hinder och icke lemna spelrum för intriger. Jag var sorgsen öfver att se så mycket, som icke kunde annat än blifva fördärfligt för den goda saken och erbjuda illviljan tillfälle att skada den; men jag yttrade ingenting därom hvarken i mitt bref till hertigen-regenten eller till konungen. Jag ökade icke antalet af dem, som föllo herr Calonne besvärliga eller som beundrade honom; han var nu föremål för allas hyllning. Än öfverlemnade jag mig åt de dystraste framtidstankar rörande det arma Frankrikes öde, i betraktande af alla hinder för den urgamla monarkiens återställande. Än såg jag saken i en mera trösterik dager: lyckan, tänkte jag, gynnar ofta mera djärfheten än försigtigheten och beräkningen; och de tappra emigranter, som med så heroiskt mod underkasta sig de hårdaste försakelser, kunna komma att upplifva minnena från den gamla riddartiden».
I Trier befann sig, såsom vi hafva sett, den bekante prinsen af Nassau, och det var denne konung Gustafs tappre, ehuru
Källa: Project Runeberg ·