Tillbaka Read Runeberg

3:2. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt i landsflykt

Originalsida 68
Originalsida 68
Originalsida 68
Originalsida 69
68–69

Sida 68

Jag följde med honom för att göra min uppvaktning. Monsieur, grefven af Provence, mottog mig mycket väl och öfverhopade mig med bevis på välvilja; men grefven af Artois, som borde ha känt mig lika väl som hans bror, hedrade mig icke med någon uppmärksamhet, förr än man sagt honom, att jag i någon mån hade rätt att fordra det, i anseende till det uppdrag, jag under Gustaf III:s tid haft med afseende på de franska angelägenheterna, och det slags militära anseende, jag förvärfvat genom mitt befäl under sista kriget. Det var prinsen af Nassau, som hade den godheten att fästa H. K. Höghets uppmärksamhet på allt detta. Efter middagen samtalade Monsieur länge med mig om Frankrikes offentliga angelägenheter och om de tilldragelser, som föregått revolutionen. Denne furste har mycket kunskaper och talar med behag och lätthet. Han yttrade sig härom så förståndigt, att jag ansåg såsom förtal allt hvad jag hört om de franska prinsarnas klandervärda åtgärder och uppförande» .

»Jag lemnar åt historien, som säkert icke skall med tysthet förbigå dessa minnesvärda händelser, att redogöra för det fälttåg i Frankrike, som egde rum denna höst. Här vill jag endast göra några anmärkningar om prinsarnas armé, som följde efter den preussiska. Denna armé, huru illa organiserad den än var, erbjöd likväl med afseende på sin sammansättning det mest rörande och det mest aktningsbjudande skådespel. Gamla officerare med många blessyrer och prydda med ordenstecken tjente där såsom simpla ryttare eller infanterister och uthärdade med ett heroiskt tålamod och oförskräckthet alla de vedermödor, som kriget medförde, i synnerhet ett sådant krig som detta, i hvilket de, då de gingo att strida för den skönaste och ädlaste sak, voro nödsakade att bero af sina hjälpares godtycke och uthärda deras nycker, ofta t. o. m. deras förolämpningar. Konungen af Preussen, som aflönade denna kår, hade såsom generalintendent hos prinsarna anställt en viss general Schönfelt, som förut anfört belgiska patrioterna under nederländska upproret. Denne man saknade hvarken skicklighet eller begåfning, men han afskydde hela detta krigsföretag och syntes föga benägen att tjena emigranternas sak. Också är det omöjligt att föreställa sig, hvad man lät så många tappra män utstå, män

Källa: Project Runeberg ·