Sida 73
han, och det ett år gör för att operera sådana olyckor, kan ej ett sekel reparera» .
Det var under denna vistelse i Aachen, som Armfelt erfor, att han blifvit skild från sina ämbeten i Stockholm, hans hustru måst utrymma bostaden i öfverståthållarehuset, och att han själf skulle skickas i en hederlig landsflykt till Italien. Han ansåg, sjuk och lidande som han var, att denna långa resa under en ogynnsam årstid skulle blifva en »convoi funèbre», och förmodade, att afsigten vore att »döda mig på landsvägen, efter man ej utan orätt och förbannelser kunnat få mig på schavotten».
Såsom nämndt är, brådskade han icke med att anträda resan söderut. Han valde den långa omvägen öfver Wien för att komma till Italien, enligt sin egen uppgift för att undvika krigsoroligheterna i de länder, som gränsade till Frankrike. Dessförinnan gjorde han dock, efter slutad badsejour, i början af Oktober en utflygt till Holland och Belgien, åtföljd af sin ofta nämnde reskamrat, major v. Hess. Ett löst förslag att därifrån begifva sig till England och i Bath fortsätta badkuren var äfven å bane, men afråddes från Sverige och förföll .
Äfven i Nederländerna lefde man under »jordskalfvet af franska revolutionen»; äfven här vimlade det af emigranter, och man tänkte och talte endast om Frankrike. Nederländerna blefvo också kort därefter den krigsteater, där revolutionens armé under Dumouriez vann sin första afgörande seger.
Öfver Maestricht, där Armfelt såg franska prester, som efter d. 10 Augusti flytt från Frankrike, gå omkring och tigga, och hvarest han redan vid första inträdet i Nederländerna tyckte sig finna, att landet var »fullt af jakobiner», begaf han sig i Oktober till Amsterdam. Han sammanträffade där med en landsman, baron v. Ungern-Sternberg, blef genom honom införd i kretsen af den stora handelsstadens rika patricier, och njöt, så godt hans hälsa tillät, af den storartade holländska gästfriheten i mat och dryck: »frukostar, middagar, supéer, skrifver han, aflöste hvarandra så flitigt, att jag knappast hann se något af stadens märkvärdigheter». — I det närbelägna Haag, arfståtållarens residens, träffade Armfelt en af sina forna kamrater, majoren och legationssekreteraren v. Rehausen, som genom hans inflytande kommit in på den diplomatiska banan. Rehausen, under en
Källa: Project Runeberg ·